Första intrycket

Nervöst första möte
I lördags så tog jag hem min pojkvän för att träffa mina föräldrar för allra första gången, och jag tror att det var mitt livs mest nervösa stund. Jag var hundra gånger mer nervös än vad min kille var. Det är ju ett så laddat ögonblick, första intrycket. Kommer dom att gilla honom lika mycket som jag gör? Kommer dom tro att han inte är bra för mig? Kommer dom klicka bra? Det är så många tankar som flyger omkring i ens huvud innan man väl kommer fram. Bilresan dit var ju tortyr, för det får ju absolut inte märkas på mig att jag är nervös eftersom att det kommer bara göra honom ännu mer nervös och det vill jag ju inte. 

Men när vi väl kom fram så gick allt bra! Mina föräldrar är ju två väldigt avslappnade personer som tar saker som dom kommer. Så det var inte alls så farligt som jag hade förväntat / föreställt mig. Pappa tog snabbt med honom in på sitt kontor för att snacka lite och dricka whiskey  medan jag och mamma satt ute på verandan och drack vin. Jag smög förbi och stannade intill dörren till pappas kontor på väg till badrummet. Jag satte ljudlöst örat mot dörren för att få höra vad de pratade om. Jag hörde inte direkt något av värde utan endast några få ord, bland annat hörde jag att dom pratade om keramisk lackskydd och bilrekond i stockholm. Inte något jag har någon aning om vad det är, så jag bestämde mig för att inte gå in och störa utan smög snabbt därifrån.

Det känns som att en tung sten har lyfts från mig nu när mina föräldrar har träffat killen min. Familjen har alltid varit första prioritet i mitt liv så därför känns det extra skönt att dom också gillade honom.